MLs Tankar & Funderingar

Vill så mycket, men kan så lite.

ML vill, vill, vill, vill!!!!!!!!!!!!!

/ML

Denna helg överträffade ALLA mina förväntningar. Precis alla. Förstod inte hur allt kunde bli så.. bra. Så välkommet.

Rehabiliteringen här hemma är snart över och jag skall hoppa på bussen till Vasa. Bara fyra dagar denna vecka, å sen får man komma hem igen.

/ML

Jag börjar inse det nu, var felet ligger. Det som verkligen är fel. Det som inte är rätt. Var problemet egentligen började. Jag brukar ofta säga att jag inte vet. Men nu tror jag att jag vet, jag hittade svaret. Att TRO är bättre än att inte veta något alls. Inte veta, men våga tro på något, då har man ett hopp inom sig i alla fall.

Måste ta tag i mitt liv nu.

Precis just idag måste det ske.

Kan inte ha det såhär längre.

Jag måste vara modig nu. Våga vinna eller våga förlora. Det kvittar vilket. Att våga säga nej, att våga såra. Våga vara ensam. Fast kanske inte så ensam ändå?

Be en bön och önska mig lycka till.

/ML

..sucks sometimes.

Den söta tjejjen framför en, så mycket vackrare än mig. Hon bredvid mig som har världens coolaste personlighet. Hon därborta, som är världsbäst på att säga de rätta sakerna. Hon med de underbara kläderna, som har världens finaste garderob. Tjejjen som alltid har vackert hår. Tjejjen alla tycker om. Hon som är så social. Hon som alltid tar hand om och är så snäll mot alla. Hon som är begåvad och duktig på något. Hon som vet vad hon vill. Hon som vågar ta för sig, stiga ut ur dunklet, orädd.

Känner mig som en full, tillbucklad och stinkande roskis. Ensam på en parkeringsplats. Överkörd och isparkad… Misslyckad.

Drog fram testet idag, har blundat för det länge nu… Å visst… visst var det som jag trodde. Nu får ja bara kämpa mera.

/ML

Fint väder idag.

Ångest inför helgen.

Hjärtat är tungt.

Jag är allt annat än stark nu.

Min längtan…

Växer.

Gror.

Stärks.

Rädslan kikar fram.

Klockor klingar i mitt huvud.

Rätt, fel.

Bra, dåligt.

Blir outhärdlig snart.

Köpt en bröllopsklänning.

Känslorna styr.

Hjärnan har tagit sommarlov.

Detta kan sluta precis hur som helst.

/ML

Förvirrad efter helgens händelser fick jag prata med dig. Höra din röst, så länge sen sist. Saknar dig lite. Fick lite styrka, lite mer ork. Jag skall nog klara av denna vecka också. Jag måste bara.

/ML

Känner mig elak, men vad kan man?

Denna helg bjöd på mycket. En riktig mysfredag hemma. Kände mig lugn och trygg. Säker.  <3

Festlördag i Munsala. Var nog lite delad och väldigt förvirrad under kvällens gång. Gled fram mellan olika människor, tappade bort den ena efter den andra, allt blev mer och mer konstigt. Ut för att ta farväl av dem. Otrygg, förvirrad och frusen stapplade jag in. För att till slut stå ensam på dansgolvet. Ensam med huvudet alldeles för fullt av funderingar. Hitta en enda person som jag kände, gav honom en kram. Han visste allt jag gjort denna kväll. Ändå höll han om mig, vi dansade. Kände mig lite mera trygg. Lite mera säker, lite mindre ledsen. Lite mer hel.

Söndagen bestod av att slöa, samt gå till lokaaln och hämta peedin min. Så att den inte skulle stå å skräpa där i två veckor.. Sen skickade jag ett fint meddelande till V och förklarade att jag inte hade några känslor för honom. Känner mig… elak. Men som en god vän sa: ”att krossa ett hjärta en gång, är bättre än att krossa det två gånger”

/ML

Mitt hjärta ler. Inombords är en spärr påväg att lösts upp.  Sov riktigt bra inatt. Vaknade med en riktigt skön känsla och ett leende på läpparna.

/ML

Kvällen började med lite lördagsplanering med tjejjerna. Sedan kom A hit, å ja yrade nog bara mest på å var lite i min egen värld. Sen kom N hit, för jag hade lovat att vara med honom denna kväll. A for vidare, å N och jag såg på film: Pirates of the carribbean on stranger tides. Jag var nog lite trött efter min tidiga morgon, men sen ringde I å funderade om tjejjerna och na Nedervetilboar kunde komma hit. Efter min slöa kväll med N, lät detta ganska bra.

När filmen slutat gick vi ner för att vänta in mina gäster, då hade katten hoppas i wc:n… Mysigt.

Helt plötsligt kom tjejjerna in, följt av Nedevetilborna, som inte var 2, utan hela 6 Nedevetilkarar!! Woow… De hade tydligen allihopa varit med mig hela kvällen, vid jepokämppä förrförra helgen. Började fundara om jag allvarligt har minnesluckor från detta. Undrar vad jag gjorde den kvällen… Roligt hade jag iallafall, det minns jag. Efter genomgången av kämppähändelsen med Nedervetilborna stack N, kanske han kände sig obekväm?Menmen, dehär Nedevetilborna var inte så bra på att berätta åt mig vad jag hade gjort. Sånt e livet, men ja lever ändå!

Sen fick jag snabblära mig att koka kaffe. Det gick bra, kaffekokaren sprängde inte.

Efter kaffet stack vi med Nedervetilborna till lokaaln, där det var ganska dött. Sen satt vi i bilen lite å så skjutsade dom hem oss.

Ja måste nog säga att mina oväntade gäster gjorde min kväll. De var ju så trevliga, aaningen tysta i början, men ändå. Å killen som flinade hela kvällen, det var ju nästan gulligt! (fast det var sekärt ett skadeglädje-flin eller något ) Gillade dem, de får nog komma hit flera gånger.

BÖNDER <3

Ikväll är det annars Kaffe/Te/Mjölk hos mitt 21:00-22:00 (Innan jepokämmpä-festen )Kom in en sväng!

/ML

Vaknade 5:30 idag. Steg upp dock 6 tiden, då resten av familjen stuckit norr/österut. Äntligen ensam!

Snabbstädade wc:n på vinden, wc:n där nere, hallen där nere, köket och vardagsrummet. INGEN kommer ju ändå att rådda ner ihelg. Skönt! Rörde ihop lite mysli och bakade bröd. Åt frukost vid min favoritplats i hela köket, vid köksbänken, så man ser ut genom fönstret. Spanade på en nyko frys-bil, undrade om det var någon snygg kaar som körde^^, tittade på snön som yrade runt och njöt av min maffiga, men otroligt goda frukost. Tror nog den slog grejjen med ”frukost på sängen” (men jag vet ju inte, för jag har aldrig fått frukost på sängen…)

Har just dammsugit, nu kan man springa omkring barfota härinne, utan att det fastnar brödsmulor under fötterna, riktigt naijjs!

Yrar på i pyjamas ännu, men det får man när ingen annan är hemma, tycker jag. Mina pyjamasbyxor är dock lite för långa… Skulle behöva sy upp dem, de släpar i golvet när man går, men sånt e livet när man är kort. x)

Spelar musik, det är ju så tyyyyst här i huset!

FIIIIIIILLIIIIIIIS!

Känner mig som ett litet barn, 2 timmar föra julgubben skall komma ^^

MEN VARFÖR GÅR DET INTE ATT LÄGGA UPP VANLIGA BILDER IDAG?? :/ Nåja, en photobooth-bild är väl bättre än igen alls

/ML

Känslan av att allt är dåligt, som sen blir värre och värre. Skräcken som kommer krypandes och gör att man bara vill ut, bort, till en trygg plats, en trygg plats där man inte kan bli skadad, sårad, utnyttjad. Någon som kramar om en, skyddar en för allt det farliga som finns därute. Denna känsla, paniken, klumpen i halsen, tvingandet av att hålla sig lugn och inte fly. Hoppas, hoppas att det snart är över.

Vill ALDRIG uppleva detta igen. Två gånger är nog mer än tillräckligt.

/ML

Vaknade 5:00.

Tittade på min telefon… Hade tydligen fått ett meddelande. Fick något slags lyckorus. Steg upp. Blev glad, glad, glad. Har skrattat idag, två gånger.  Fastän jag hade finskastöd idag, bilskola som gick uppåt röven å finskaprov imorgon. Så är jag ändå en smula glad idag.

Du gjorde nog min dag <3

/ML

Fredagen var najjs. Vi var äldst i skolan och klädde ut våra små ettor. De fick blöjor på huvudet, röda kinder och rosa näsa. Vi spelade barnsånger och hade sångtävling för dem.

For hem med en hög killar i en bil, fiilis^^ Satt vid Abc en stund pratade lite och kom slutligen hem sådär skönt upprymd

Fredagen hemma bestod i stort sett av att sova x)

På lördagen bar jag och pappa in min spegel. Placerade om och ut grejjer i rummet och spelade skön musik hela dagen. Kreativ dag

På kvällen bar det av mot Jeppo. Kämppäfest. Hade fruktansvärt låga förväntningar på kvällen. Men där fanns I och P Såg Ö och träffade J. Senare satt jag och pratade med K. Blev eskorterad till vessan av D. Å det var nog för att det var så halt därute. Dansade med lite nedervetilboar..? Och så dök plötsligt J upp. Dansade massor å hade fiiilis ända upp till taket. For hem senare, nöjd och glad.

Söndagen började med mat och fastlagsbulle med äppelsylt Sen for jag&mamma till Jeppo-Pensala skola på lite talko. Vispade massor av våffelsmet, och jag skulle nog inte vilja vara bagare-konditor kom jag på. Arbetsbänkarna är ju på tok för höga för en sådan som mig. Otroligt obekvämt. Men efter lite talko med våffelsmet och övriga förberedelser for jag på zumba. Zumba med småbarn och mammor. Kände mig aningen utanför, men det var nog okej När vi skulle fara så skulle B och E ha korv. ”Korvgubben” började fråga mig om jag inte skulle ha någon, och efter mina många nej, frågade han om jag var vegetarian.

Stack till Vasa med killarna idag igen. Så skön musik.

Nu är jag i lägenheten och funderar på om vår granne på fullaste allvar tror att han sjunger bra… Ja menar opera..? Ele ropera…? Håxade annars att mina glasögon är i tryggt förvar hemma denna vecka. Underbart <3

/ML

En dyr dag…

• Passfoto: 14,90€
• Bilskolan; körkortstillstånd + två passfoton: 60€
• Mat @Citymarket: Runt 20€
• Spegel till spegeln: 120€

Min efterlängtade spegel har kommit hem. Hoppas bara mamma och pappa bär upp den försiktigt. E så ivrig att få se den… Tänk om den inte passar alls, är för stor, inte står på rätt sätt, eller är hur ful som helst? Nervös. Vill hem och se, typ nu!

/ML

En gång frågade min farmor mig om jag behövde några stickasockor. ML tänkte på saken och funderade hur hon ville att de skulle se ut. För det mesta brukar hon få lila och rosa sockor. Så denna gång bestämde hon sig för att köpa garn och ge åt farmor istället. Hon klampade in till anttila och köpte ett nystan grönt och ett nystan gult garn. Just nu stickas mina sockor som bäst av världens bästa farmor. Kanske de är färdiga när jag kommer hem på fredagen?

Jag väntar med spänning^

/ML

Tappar man en smörgås, har den en tendens att hamna uppochner. Tappar man smörpaketet brukar kniven sprätta ur och smöra ner golvet, bordet, eller var man nu tappar paketet. I fredags tappade jag smörpaketet. Och för ovanlighetens skull sprättade kniven inte ut. Det gick såhär istellet:

Gissa vem som stod och gapade efteråt.

/ML

Friskförklarade mig idag. Gick till skolan och min klass har förskräckligt massa ljud. Hämskt att sitta och äta i matsalen också. Känner mig som en kanin med superbra hörsel, som bara vill skrika åt att att hålla käften, för mina öron mår inte bra av detta. Känns som att huvudet snart skulle sprängas. Men det är väl bara att uthärda.

Såg en bil idag, med en stor redbullburk ovanpå. Idag har vi också en ny president, och det flaggas på halvstång vid vårt hus. Ska man se ett samband med den nya presidenten och flaggan, eller har någon granne dött? Kanske det var damen som jag mötte när hon blev hämtad av ambulansen förrförra onsdagen? Hon var nog gammal, men ganska söt, fastän hon var sjuk. Hoppas det inte var hon som det flaggades för…

Handlade mat idag. Var såååå sjukligt snål på mat. Maten har börjat smaka igen, och det gör inte ont i halsen att äta mera. Det är nog därför jag skulle kunna äta tills jag spricker. Bakade pizza (vilket råkade bli 8 st!! Hade nog gjort alltför mycket deg..) och gjorde också mysli. Gott, gott!

Mot kvällen blev det mys till max, med en riktigt bra film, en filt virrad runt mig och en stor skål med chokladglass i mitt knä. Njuter det sista utav måndagen <3

/ML

/ML

Precis såna som man använder i traktorn. Såna som skyddar öronen mot oljud. Stänger ut irriterande element. Sådana hörselskydd brukar mina två yngsta bröder använda ibland, när de gör läxor hemma.

När jag var liten hade jag inga såna. Jag blev van med oljudet, kunde koncentrera mig mitt i allt kaos. Jag störde mig inte på det. I skolan störde jag mig inte heller när det var knäpptyst och alla koncentrerade sig. I högstadiet gick allt också bra, vi hade en så härligt stökig klass. Men nu, här vid fkf, här e det oftast lugnt, eller så är det en disskussion på gång i klassen. Sånt stör mig. JÄTTEMYCKET. Jag får jättesvårt att koncentrera mig, det fungerar liksom inte. Ibland skulle jag bara ha lust att slänga en arg katt på de som pratar och skrika högt, ropa ut mina klagomål, slippa irritationen som bubblar inom mig. Men det har jag också lärt mig i lågstadiet. Sånt får man bara skit tillbaka av. Man skall hålla känslorna innombords och inte visa dem.

Det finska samhället, som man blivit uppfostrad till. Man ska tänka innan man talar, läraren har alltid rätt, man skall inte ifrågasätta eller irritera sig på någon annan, och man skall absolut inte säga precis vad man tycker. Har fått höra så många gånger på 1an i FKF ”Ursäkta, du tycker FEL” av en viss lärare. Känns som en kniv i magen, som trycks längre och längre in, varje gång man hör det. ”Ursäkta, du tycker fel”. Så kan man ju inte säga! Man kan inte tycka fel. Det man tycker, har man rätt att tycka, och man kan inte säga att någon tycker fel.

Sidospår… Duktigt ML… Det jag ville säga var, att dedär med hörselskydd egentligen är en jättesmart idé, och det skulle passa perfekt här på FKF. Borde nog köpa ett par såna, ta med till skolan. Kanske inte ha på dem när man lyssnar på läraren, men när man gör uppgifter. När man läser läxor eller på prov här i lägenheten skulle det också sitta fint…

/ML